Start
Revyer
Bruzabandet
Stig-Arnes Ork.
Folkdans
Bruzaholm Snurran

 Kultur

-- Å så var det bonden som inte hade nå´n hink, men han hade en katt
som spann! --
_____________________________________________________________

- Pappa, varför är bladlöss så små?   - Jo, för dom har stannat i växten!
_____________________________________________________________


Vem minns den här tingesten? Bio i 3-D!
När Disp. Sidney Clarin firade 50 år 1960,
bjöd han sina anställda på Metallduk till
Jönköping på bio. Vi såg South Pasific med
lite 3-D som reklam innan filmen började.
Bara en kul grej, men filmen var bedövande
vacker.

                            Festplatsen i Bruzaholm

Här fanns det en festplats, dansbanan låg
just här. Endast plintarna minner om den.
Vi befinner oss i den nedre delen av ytan,
där den gamla fotbolls- och bandyplanen låg,
mellan ån och kanalen. Det var nästan som en
liten folkpark med röda små bodar för pil-
kastning, tombola, chokladhjul, servering mm.
Prisutdelningen efter orienteringstävlingen
1948, som finns på sportsidan, ägde rum här.
Allt revs inte långt därefter, kanske det
hade att göra med Folkets Hus som blev
färdigbyggt samma år. Henrik "Henke"
Johansson köpte rivningsvirket till ved 1951.

Man ser träbron över kanalen och nuvarande
klubbstugan på andra sidan.

 

                            MUSIK

Jag bara måste visa denna typiska 50-talsbild, lampor lindade med plastband och
den fina radiogrammofonen (DUX) av "mjölbingemodell" med inbyggd skivväxlare
för 10 st. 78-varvare, de´ ni! Är inte detta kultur så säj! Ack ja!

 Dragspelskurs i Betania. Alla ser så glada ut - det måste va´ dragspelens förtjänst!
                             Instruktören hette David nån´ting.´

                Hultsfreds Dragspelsklubb
                       Med bl. a. Stig-Arne, Svante och Eilert i högerkanten.
      
----------------------------------------------------------------

                           Mera dragspel
Ingegerd Carlsson och Östen Bruno med Stig-Arnes "hamboorgel".         Monica med eget "magjuck".

-------------------------------------------------------------------------------------------
 

                        
 

 























 

 

  Leif var en hypermusikalisk man och trakterade sin Hammondorgel med ackuratess.
Blev han hembjuden på kaffe  och en enkel bulle kunde man påföljande dag få ett
tackbrev på posten. Den killen, son till Erik Bengtsson (Maskinduksverkens grundare)
hade ingen lätt uppväxt. En snäll person var han! Jag saknar honom verkligen!
       

         En ung Leif med kameran färdig, som
tillsammans med musiken var hans stora intresse.
                   (Foto: Sonny Karlsson)
                 

Följande skriver Peder Johansson, numera boende i Trollhättan:

"En liten minnesanteckning om Leif Bengtsson:
Från Järnvägsstationens väntsal.
Vi är ett litet gäng ”luar” som sitter i Järnvägsstationens väntsal,
in kommer denne fantastiske musikgeniet Leif Bengtsson, han tar
fram sin stålkam och han kammar igenom sitt älskade småvågade
lite grånande hårkalufs noggrant och avslutar det med en liten
slängknyck med huvudet , som han alltid gjorde.
Han sätter sig ner mellan oss ”luar”, sedan börjar han spela med
att knäppa på stålkammens tänder, vad han spelade för melodier
har jag glömt, men jag har inte glömt hur imponerade vi var och
hur vackert det lät.
Hej då!"

----------------------------------------------------------------------------------------------------------        
 Eilert var en flitigt anlitad kompgitarrist. Här i Ransäter 1979 på
          dragspelsstämman tillsammans med  Hultsfreds Dragspelsklubb.        Trött?
 


John och Rut som värdpar på Brämö i Ingatorp 1962. (Bröllop)

              John underhåller med bl. a. munspelslåtar.

                           John Stenberg
Förutom sina bärande roller i Bruzaholmsrevyerna, var John Stenberg
en flitigt anlitad glädjespridare på olika föreningsfester, bröllop,
familjehögtider av ol. slag m.m. På bilden  med "trynorgel". Han hade
ett nummer där han spelade några låtar på flera  munspel av olika storlek
Då spelade han den första låten på det största, sedan på allt mindre
munspel för att avsluta med att dra upp det minsta, c 2 cm långt, ur
fickan.  Det gick faktiskt att spela enklare melodier på det. När tonerna
inte räckte till längre så slutade han tvärt och utbrast: "Jäklar, nu fick
jag snus i spelet"! Det väckte alltid munterhet, liksom de små historier
han varvade sin show med. Även de enklaste små vitsar blev jätteroliga
tack vare Johns berättarkonst. Jag minns en liten som han drog: " Det
var ett par som var ute och åkte bil. När de närmade sig en järnvägs-
övergång sa mannen som körde: Nu tittar du åt höger, så tittar jag åt
vänster, så att vi inte krockar med något tåg! Pang sa´ det när dom körde
på de nedfällda bommarna, de hade glömt att titta framåt också."
            Det kunde man inte tro, men han var alltid mycket nervös inför
sina engagemang. När jag kom med bilen för att hämta honom, så hände
det ofta att hustrun Rut öppnade och sa´: "Han sitter på toaletten, har
suttit där mest hela eftermidda´n. Han blir alltid så nervös när han skall
iväg och underhålla!"
       Jag minns också Johns fina tolkningar av Pelle Nävers dikter, liksom
olika kupletter och annat kul. När hans yngre bror Bengt "Lôa" Stenberg
fortfarande bodde i Bruzaholm, var dom ett team där Bengt, med sin
djupa välljudande baryton, bidrog med aktuella schlagers, bl. a. Gunnar
Wiklunds "Han måste gå". Det var en stor glädje att få vara med och
kompa dessa genuina glädjespridare!
----------------------------------------------------------------------------