Start

G:a Fusevägen

Någon gång i mitten av 1900-talet ändrade man en del på vägen från Metallduk till
Havik via Slättefall. Om man går upp till den lilla Fusedammen så minns man hur man
åkte denna vägen med moped, MC och senare även bil ut till Sjöbron där NTO hade
sommarhemmet Solholmen. Vi till och promenerade sträckan, man var inte rädd för
promenader på den tiden. Det är rätt kul att låta minnena strömma. Följ med på en
nostalgipromenad med hjälp av några nytagna bilder så går vi vägen mellan Bengts-
gården till Fusedammen och ut till den nyare vägen. Fotona är numrerade och utmärkta
på kartan. Den blå vägen är den nyare, vi går den gamla, den röda. Då går vi, häng me´!

1. Straxt efter backkrönet vid Bengtsgårdens huvudingång tar vi av till höger.



2. Vi rundar huset på ner/baksidan.


3.Vi fortsätter och ser Metallduksdammen framför oss.



4. Vägen går naturskönt utmed sjön.


5.Vi går över bron där de bägge dammdelarna har förbindelse.
När man i äldre tider skapade förbindelsen till Havik, så fyllde
man med sten och grus och fixade en väg genom dammen.


6.Vi går förbi huset där Alma bodde under Bengtsson-tiden - Lillebo,
i folkmun hette det naturligtvis Almagrundet!


7.Lite sankmark närmast vägen.


8.Vi traskar vidare på den idylliska vägen. Betänk att före 1960 så
var det motortrafik här.


9. Vi börjar skymta den nyare vägen där framme.


10.Nu ska vi gå grusvägen några meter, samma sträckning som förr.


11.Här ska vi upp till vänster.


12. Åt vänster blir vår riktning.


13. Man ser Lilla Fuse till höger.


14. Här viker vi av åt höger.


15. Nu är vi framme vid korsningen. Rakt fram går vägen till Lusten
(Lusta´) men vi tar och fortsätter åt höger.


Dammluckorna såväl som dammfästet har som synes sett bättre tider.
Kanske har Fusedammen mist sin betydelse för vattenregleringen.


En liten bäckfåra syns därnere.


Det kan vara vackert med sönderfallet.


Tidens tand har gnagt hårt och naturen håller på att ta tillbaka det
människorna en gång har byggt.


16.Räckena börjar se s.a.s. anfrätta ut.


17. Tidens tand har gått hårt åt dammfästet.


18.Mycket hårt!


19.När vi passerat bron ska vi gå in här.


Trädgrenarna gör att vi får akta huvudet!


20.Vägen ut mot den nyare d:o.


21 Vi fortsätter och är snart vid slutet av promenaden.


22. Se där har vi den.


23.När vi kommit ut på vägen och vänder oss om så ser vi ingången.
Det var alltså en körbar väg en gång i tiden. Här slutar promenaden!
Tack för att ni följde med på turen!