Start

  Bruzaholms Bruk

                          BRUZAHOLMS BRUK
            Översiktsbild 1952  ur "Sveriges Bebyggelse", Hermes Bokförlag AB
          
          Historik finns på:
         http://företagsamheten.se/Svenska-foretag/Foretag/Bruzaholms-Bruk/

      Bruket har anor ända från 1600-talet och firade sitt 350års-jubiléum
      2010 med bl. a. ett ståtligt fyrverkeri i bruksmiljön på nyårsafton.
      Fyrverkeriet har tillsammans med ett nyårstal av ägaren sedan dess
      blivit en tradition och samlar ett par hundra samhällsbor som åskådare.

     1896 ägdes bruket av Johan Olov Lundberg. Han tog patent på den
    s. k. O-ringen som är oumbärlig som tätning och används världen
    över i så gott som alla maskiner.   
     Från Marianne Prohászka (F. Lundberg) vars far Gustaf Lundberg ,
   född 1901, växte upp på Herrgården har jag fått följande foto på
   Gustaf och hans syskon. Bilden tagen i början  på 1900talet.
  
                   Fr. v: Johan, Olle, Gustaf, Brita och Signhild.
                     

Här är Gustaf Lundberg mera "vuxen".

  Tack Marianne för bidragen.
.............................................................................................................................................................
Här berättar Ingrid Granstam, dotter till Gustaf ovan:

Vi var fem syskon Karin, Sigbrit, Sten, jag själv (Ingrid) och Marianne alla barn till Gustaf
och hans Anne-Marie. Karin och Sten finns inte längre bland oss, men vi är i alla fall tre
systrar som hört mycket om Bruzaholm från vår far Gustaf. År 2001 gav vi gemensamt
ut skriften ”Den käraste av alla mina drömmar”, som handlade om Gustafs och
Anne-Maries liv. I den finns ett kapitel som handlar om släkten Lundberg och då
speciellt avsnittet Lundbergarna på Bruzaholm samt avsnittet Bruzaholm. Det finns många
fotografier därifrån i dessa avsnitt och också fotografier av Johan Olof Lundberg, som kom
till Bruzaholm år 1883. Med honom började den ”Lundbergska perioden” i brukets historia.
Johan Olof drev med stor energi upp bruket, som varit i mycket dåligt skick och år 1881
drabbats av en svår eldsvåda. År 1886 tillverkades över 100 ton gjutgods och gjutare och
järnarbetare från andra bruk i Småland började söka sig till Bruzaholm. År 1888 inköptes
hela Bruzaholms bruk, med tillhörande skogar och jordegendomar av häradshövdingen i
Örebro, vars namn var Dieden. Denne styckade sedan upp egendomen i flera delar och
försålde den till flera olika ägare, själva bruket och en del vattendrag och kringliggande
mark såldes till Johan Olof, medan t ex skogen såldes till kronan (Domänverket). Detta
betydde nu att verkstäderna, herrgården, arbetarbostäderna samt marken kring vatten-
fallen ägdes av den forne arrendatorn Johan Olof Lundberg, som fr o m nu blev bruks-
patron på Bruzaholms bruk.
För ett antal år sedan (rätt många tror jag) besökte min man Sven och jag Bruzaholm och
ert museum och då  överlämnade jag ett exemplar av vår skrift  till museet. Vi hade dumt
nog inte talat om att vi skulle komma och ingen var hemma i herrgården just då. Jag hade
haft kontakt med Ing Holger Alm  flera gånger tidigare. Detta och mycket mer finns alltså
att läsa i  ”Den käraste av alla mina drömmar”. Ett avsnitt handlar om Väduren, som ju
vår farfarsfar Johan Olof hade patent på. Han var ett uppfinnarorginal och kallades
allmänt för ”Pump-Olle”.
Tack Ingrid för din berättelse!
.....................................................................................................................................................    
Andra världskriget innebar stora problem för Bruzaholms Bruk vars till-
      verkning som legat nere sedan 1920, inköptes 1931 av C. A. Ahlm, som
     drev Calmo-verken i Målilla. Han överlät företaget 1940 till sönerna ing.
     Holger Ahlm och disp. Gustaf Ahlm.
                                       Tidigare tillverkades även papper på området,
     men papperet blev missfärgat p.gr. av det myrmalmshaltiga vattnet.
     Den tillverkningen lades därför ned 1858 och en verkstadsbyggnad
     uppfördes. Lokalerna fanns ungefär där radiatorverksta´n/muséet
     nu ligger.
   

                                         Ägarbostäder                                 
     
Herrgården byggd 1785       Täckaudde - tjusigaste huset i byn? 
              
Ovanst. bro över ån mellan Sågardammen och
Bruksdammen har vita vackra gjutna räcken
och leder in till trädgården.
Den tjusiga taklampan nedan har hängt på
Herrgården, köptes av Marianne Prohászka
på auktionen efter Ing. Holger Ahlm.


  
                       Arbetarebostäder
                                                               Lustgården  med vedbod.            
                                                                    Lars-Olof Carlsson  och pappa Stig som
         
Smedjebacken                          tillsammans med mamma Märta bodde i Lustgården                    
                 
       De flera hundra år gamla arbetarbostäderna är obebodda sedan många år.
          På Smedjebacken finns det en lägenhet som inretts i 50-talsstil. Där
            förekommer visningar under sommaren genom muséets försorg.
           Samtliga byggnader underhålls av bruket och är i mycket gott skick.
-------------------------------------------------------------------------------------

I Lustgården har genom årens lopp många människor kommit och gått. En tid bodde
på nedre botten en familj bestående av Åke och Ellen Magnusson med barnen Bertil
och Elsie. Pappa Åke var en hejare på att berätta spökhistorier. Åke Olsson och
jag satt flera kvällar, andlöst lyssnande på den ena spökhistorien efter den andra.
Klockan drog iväg så det brukade bli mörkt innan det var dags att gå hem till
Smedjebacken.  I mörka, ödsliga skogen, backen ner, c 200m. Då var vi inte så
ka´tiga, må man säga. Med kalla kårar utmed ryggraden och nackhåren stående
rätt ut stirrade vi in i buskarna utmed vägen där vi gick. Tänk att ett hjärta kan
banka så hårt! Men Åke O. hade hört att om man höll i någonting tillverkat 
av stål så skulle man vara skyddad mot det övernaturliga. Vi kramade bladen på våra
små scoutknivar och hoppades på det bästa samtidigt som vi djupt ångrade att vi
hade stannat så länge hos Magnussons. Men - uppenbarligen hjälpte det att hålla i
knivbladen - vi såg aldrig till något spöke! Ett gott råd som jag härmed delar med
mej av!
                                                                                                Stig-Arne
-------------------------------------------------------------------------------------

Detta är ett av de två husen på La´gårdsgärde, allt är nu rivet och nedbränt för
många år se´n.
                  

                                         Här låg La´gårdsgärde.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

  Här bodde Kamrer Wallin med hustru och dottern Ingegerd. Han fick av jobbarna
öknamnet "Spargrisen" för att han skötte sitt jobb som ekonomiansvarig så bra!
Han hade sitt kontor i Herrgårdens ena gavel - högra bilden.
     


                                  Här bodde gjutmästaren.
    

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
                                                         
Gjuteribyggnader
                             

   I gjuteriet göts utöver bl.a. värmepannor och spisar den mycket
  effektiva Vädurs-pumpen konstruerad och patenterad av uppfinnar-
  originalet Johan Olof, även kallad Pump-Olle. Pumpen  såldes av t. ex.
  Clas Ohlson i Insjön under många år. Den kan ses i bild nedan. Det
   kan också nämnas att för över 100 år sedan tog man här patent på
  o-ringen som inte handlar om orientering, utan är en tätningsring
    som finns i nästan varenda maskin i hela världen.
                             Vädurspump                                                              
             
                                
Den övervägande delen av tillverkningen bestod av värmepannor
och köksspisar, tillverkade av gråjärn. De gjutna värmepannorna
började på 1950-talet att konkurreras ut av plåtpannor, köks-
spisarna ersattes av elektriska sådana. Följden blev att många
småländska gjuterier, t.ex. Klavreströms Bruk, Ankarsrums
Bruk, Norrahammars Bruk m. fl. fick lägga ner verksamheten.
Ägare av Bruzaholms Bruk var då bröderna ing. Holger och disp.
Gustav Alm. Brukets chef var Holger Alm som, (Gustav Alm
ansvarade för Radiatorverkstaden) tillsammans med 
kemisten Alf Nordström, redan börjat
experimentera med tillverkning av hårt stål till malskivor mm,
s.k. slitstål. Hade inte Holger Alm varit så framsynt och börjat
med denna framgångsrika tillverkning, hade med stor sannolikhet
bruket inte funnits i dag. Bruket överlevde alltså men fick börja om
i liten skala. I dag (2012) har bruket ett 50-tal anställda. Det råder
stor efterfrågan i världen på produkterna varför man står i begrepp
att bygga ut lokalerna med nyanställningar som följd. (2013)

På tal om Ing. Holger Alm - en liten historia från gjuteriet:
Gubbarna Holmberg, Roland Wickman och Emil Andersson
hade tagit sej friheten att olovandes ta en rökpaus, sittande
på en dragkärra i kärnmakeriet. Plötsligt kommer ingenjören
oväntant gående och studsar till - vilket tilltag! Men Emil
visste hur han skulle ta´s. Han sa´: "Säj ingenjören som har rest
så mycke´, läst så mycke´ och kan allt, berätta för oss....." Där
hade han förberett en fråga. Holger Alm sträckte på sej och
förklarade mycket utförligt vad han blivit tillfrågad om, tydligt
stolt över uppmärksamheten. Sedan lyfte  han på hatten och sade:
"Go´midda´ mina herrar" och gick vidare. Han glömde totalt bort
att skälla på dem för den otillåtna rasten. Gubbarna satt lugnt kvar.
Var det en släng av fåfänga eller? Kul var det i alla fall!


Denna gubbe, c 14 cm hög, är liksom skeppet gjuten av
lättmetall delvis av smälta kapsyler efter ölen som
handformarna drack. Resten av innehållet kommer från
kolvar som satt kvar i de motorblock som Holmberg slog
sönder till skrot. Om man tittar riktigt noga i håret,
skägget  och näsan/ögat så kan man se flera nakna kroppar.

                    Vikingaskepp 27 cm högt.
     

Detta är en julkrubba där figurerna till 90% säkerhet är gjutna på Bruket.
Allt enligt
Marianne Prohászka som skickat bilden. Tack!

                                    Dessa bilder tagna 1956-57

      

                   Personal på bilden ovan:           Ugnsskötare Emil Andersson
                             Bakre raden stående fr. vänster:
                                        Gunnar Johannesson, maskinformare
                   Emil Andersson, ugnsskötare vid Fulmina-ugnen för gråjärn
                                         Roland Wickman, kärnmakare
                                                 Helge Palmgren, rensare
                            Stig-Arne Andersson, kärnmakare och skummare*)
                                                Alf Nordström, kemist
                         Nord, löner-ekonomi. Hade efterträtt kamrer Wallin
                                          Knut Andersson, handformare
                            Karl Karlsson, ugnsskötare stål och handformare
                                       Ernst Samuelsson, verkmästare**)
                                            Valentin Karlsson, rensare
                            Göte Karlsson ("Göte i Lugnet"), radiatoravsynare
(Göte hade i unga år drabbats av polio och var därför en aning rörelsehindrad)
                     Främre raden knästående fr. vänster:
                                Henry Agardsson, handformare och fackbas
                                           Holmberg, skrotansvarig (se nedan)
                                            Sjöblom, maskinformare
                                     Josef Karlsson, förman mek. verkst.
                            (ortens lokalredaktör för Smålands-Tidningen)
                                    Lennart Johansson, handformare.
...............................................................................................................................................
                                              Holmberg
                                
Holmberg, född 1896, bodde på La´gårdsgärde, var ungkarl. När C. A. Alm, som
drev Calmo-verken i Målilla, köpte Bruzaholms Bruk 1931, så följde Holmberg
tillsammans med Ernst Samuelsson med flyttlasset till Bruzaholm. Holmberg
var emellertid en s.k. periodare. Ett par gånger per år så bunkrade han upp med
ett stort antal backar, fyllda med pilsnerflaskor. Sedan såg man inte röken av
honom på 1 - 2 veckor, han låg hemma i sängen och "ölade". Alm hade överseende
med detta, men inte den unge och energiske Nord. Jag vet inte vad han hade för
befogenheter, men han ville ge Holmberg en reprimand vid ett sådant tillfälle. En
budbärare fick gå hem till Holmberg med ett brev, vari det framkom att han var
suspenderad ett par veckor. När Holmberg läst brevet, fick han snabbt på sej
kläderna och skyndade till Ing. Alm och visade upp det. Alm blev rasande, så
gjorde man inte mot Holmberg, verkligen inte! Nord fick en ordentlig uppsträckning
och vågade aldrig mer ta några sådana initiativ.

På bilden ovan saknas en handformare, Kalle Andersson,
mera känd som  Kalle i Mossebo. Kalle jobbade i yngre
da´r som rallare. Han bodde i det lilla torpet Mossebo,
2-3 km upp i skogen, på vägen mellan Holmen och Brunefall,
ensam med sin katt. Han hade ingen bil, så han fick gå
eller åka spark varje dag till och från jobbet. Katten
brukade komma och möta husse på eftermiddagarna, satt och
väntade långt nere vid Lustgården. Katten och Kalle följdes
sedan åt hemåt, ivrigt småpratande. Mossebo på bilden har
blivit ordentligt uppsnyggat sedan Kalle bodde där.


Måste sticka in en liten glad episod med anledning av platsen på bilden ovan där
personalen poserar. Middagsrasten var en hel timma, så det blev för många lite´
ledig tid över, för att tillbringa ute på gräsmattan, i solen framför gjuteriet. Vid
ett sådant tillfälle började Alf Nordström och Lennart Johansson bråka lite på
skoj, dom brottades. Men Alf hade ingenting att sätta emot en senig gjutare, så han
hamnade på rygg med Lennart sittande grensle över bröstet. Alf viftade vilt med
armarna för att komma loss och råkade därvid peta till Lennarts överläpp där en
stor snus var inlagd. Den föll med tyngdlagens hjälp rakt ner i Alfs ansikte! Alla
vred sig av skratt, alla utom Alf, han sprang omkring och spottade vilt, svor och
fräste. Sensmoralen måste bli - brottas aldrig med en snusare!

                     *) Skummare = Arbetare som med en raka fick skumma
                 av slaggen från det smälta järnet i gjutskänken vid gjutning.
                  **) Bruket hade en egen kraftstation. Den sköttes av Martin
                   Ekedahl som med sin familj bodde ovanpå kraftstationen.
                               
        Generatorn drevs av en  vattenturbin som fick vatten från dammen
            via trätunneln som visas nedan. På den högra bilden finns bara
               fundamenten kvar.
                
           Vid dålig vattentillgång kunde verkmästaren Ernst Samuelsson
           starta en stor dieselmotor, som han fått hem i delar och själv
            monterat ihop, för att driva  generatorn. En klurig gubbe!


Gjutgodsrensaren Helge Palmgren, Fulmina-ugnsskötaren Emil Andersson och radiatorprovaren
Göte "i Lugnet" Karlsson på vinterpromenad i mitten på 1950-talet.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
Göte i Lugnet och Stig-Arne skulle sommar´n -57 tjära hela gjuteritaket. Tjäran kom i 200-
liters tunnor och behövde värmas med gasolbrännare för att bli så tunn så att man kunde
få ut den ur tunnan. De fick ett ackord och beräknades tjäna c 4 kr./tim, ungefär som
gjutarna. Detta tyckte dom var bra, särskilt Stig-Arne, som bara tjänade 1,10 kr/tim.
Men att doppa en långskaftad borste i tjärhinken och sedan stryka ut tjäran tog lång tid.
Hela sommaren skulle gå åt. Stig-Arne kom på en idé: "- Om jag springer utmed takåsen
och häller ut tjäran så den rinner utför taket så kan du, Göte, jämna ut den där det behövs".
Göte gillade idén och dom satte igång. Resultatet blev en timförtjänst på 4 ggr det beräknade.
Gjutmästar´n sa´: "Det var åt h-vete för mycke´, men sagt är sagt, behåll pengarna". Gissa
om gjutarna var sura, de var handformare, yrket  av rang och borde därför ha högst lön.
Men det inträffade en malör som kunde slutat illa. Under uppvärmningen av en nästan tom
tunna exploderade gasen i den och gaveln på tunnan slets loss och for förbi ansiktet på
Stig-Arne som satt på huk framför. En skur av varm tjära träffade honom i ansiktet.
Josef Carlsson som hade hand om förbandslådan kunde med lämpligt svagt  avfettningsmedel
badda bort tjäran. Några röda fläckar i huden var det enda synliga resultatet av smällen,
något läkarebesök behövdes inte. När Josef den kvällen skulle cykla hem upptäckte han
en stor tjock tjärklump, stelnad, kanske 10 cm tjock, på cykelsadeln. Cykeln stod parkerad
25 meter i explosionsriktningen. Det tarvades nog skarpare avfettningsmedel där. Tur
förresten för Stig-Arne att han inte fick den i plytet.

  Götes bostad  Lugnet 1952, rödmålad.                     Lugnet 2014 har fått balkong och målats gult.

Göte Karlssons familj; frun Elvie, döttrarna Monica och Inger. I mitten på 1950-talet skilde sej makarna
och Göte flyttade upp till Smedjebacken. Han fick polio i unga år och hade därför en haltande gång.
--------------------------------------------------------------------------------------------

Det verkar som om brukspersonal väntar på nå´t. Bussen? Till v. Majlis Palmgren, nr 2  är Göte i Lugnet. nr 3 är
Kalle Karlsson, flinten tillhör Helge Palmgren, längst till höger med portfölj Hilding Andersson
(Svens bror)  samt Eilert med händerna i bakfickorna men vilka resten är vet jag inte. Kanske
 någon vet det? Mejla mej i så fall. I bakgrunden La´gårdsgärde.


                                      Jo då, bussen kom.
Här kan man urskilja t.v. längst fram: Valentin Karlsson, bakom honom: Gideon
"Gidde" Adolphsson med tidningen, Lite längre bak tittar Knut Andersson fram.
Längst fram t.h. sitter Karl Rosell, bakom honom Kalle Karlsson (Eksjöv. 2), Bakom
Kalle K. sitter Eilert Andersson.

                                      Till höger Majlis Palmgren.
 


                            Sv. Gjutareförbundets firar sitt 60-årsjubiléum.

                       RADIATORVERKSTADEN/MUSÉET

      
         Bruksdammen och dåvarande mek. verkst.  (som på 1940-talet blev radiatorverkstad)
                                från 1891 ur Muséets informationsbroschyr.

På 1940- och 1950talen gick nästan
all transport av gods på järnväg. Bruket
hade ett eget stickspår fram till stationen.
På denna bild, tagen från Vita bron, syns
vägen till muséet på samma sträckning
som början på järnvägen hade. En gammal
ombyggd lastbil användes som lok, med
buffertar och drag. Hjulen hade man bytt
ut mot riktiga rälshjul. Den bilen kunde man
se dra vagnar fullastade med radiatorer från
"svetsen" till stationen. På 1950-talet klädde
verkmästar´n Ernst Samuelsson, som bodde
i Pella Mocko, bilen med ny kaross av tjock plåt
som gav bilen ett utseende som ett grått riktigt
rangerlok, fast i mindre storlek. Banvallen
som löpte mellan Ladugårdsgärde och Lugnet
fram till järnvägsstationen finns kvar, dock är
rälsen borttagen. Mera om Ernst längre ner.

 
Byggnaden nedan var brukets tillverkningsenhet med tillverkning
  av plåtradiatorer, den s.k. svetsen. I det nedre planet hade man en
  egen gasproduktion till alla svetsaggregat som behövdes för till-
  verkningen. Emellertid så inträffade det en explosion i det egna
  acetylengasverket c.1960 och en stor del av byggnaden ödelades.
  Dessbättre inträffade händelsen under middagsrasten då inga
  arbetare fanns på jobbet men följden av smällen blev att till-
  verkningen lades ned.

Den  gula byggnaden  som syns på                  Här står Sten Pettersson
den högra bilden är här skymd av                  framför byggnaden som                                                                             
     radiatorverkstaden.                                              försvann.                                               
      1955                     2013                              1955               2013
                   
Verkmästare Olsson var chef över verkstaden. Han och frun
Thyra samt sonen Mark bodde i Stallmästaregården. Den ligger
i närheten av den plats där stallet låg vari såväl Gösta som Erik
Bengtsson startade sina väverier. Före det så bodde den som
        skötte hästarna som fanns i stallet, därav namnet - Stallmästaregården. 
                  Som synes så är det inget "skrythus" i dag.
            
                                                      
                          MUSÉET      
 Efter restaurering av byggnaden många år senare så inrättades
  ett mycket välbesökt och sevärt muséum i lokalerna. Här kan man
  bl. a. beskåda vackra spisar, kaminer och övrigt som bruket varit
känt för. Även mycket annat intressant om/från orten har samlats här.                                                           
       Det bortsprängda huset fanns vid pilen på den västra bilden.                                             
            

Under visningarna av muséet tjänstgör flera samhällsbor som värdar.
      Här har vi ett par av dem: Berit och Kerstin.

Kungen och Drottningen besökte Bruket år 2003. Därför har en av kurvorna
                    vid muséet döpts till "Kungens Kurva".
   
                             Se kungabesöket här:
http://www.youtube.com/watch?v=UDjN2v3wVsA&feature=BFa&list=UL0wysTKPlWh4 

             
 

                            Pella Mocko

     Pella Mocko kallades huset som förr var tvätt- och mangelstuga men även
 brandstation. Så här såg huset ut 2014.                              2016-03-28   
     
    
Då huset är svårt mögel- och rötskadat så kommer det att rivas.

Så här ser Pella Mocko ut 15/10 2015, bilder tagna från samma positioner
som ovan.
        

                     Bild från på 1950-talet.
                           2016-03-28

 ....................................................................................................................................................................                                                                                          

                                                                                                 Endast ett ensamt träd-
              15/10 2015                             30/12 2015                     gårdsbord finns kvar.

 ..................................................................................................................................................................
Här bodde verkmästaren och brukets mångårige medarbetare Verkmästaren Ernst
Samuelsson tillsammans med hustrun. På nedre botten hade han en liten verkstad där han
åtog sig bl.a. reparation av t.ex. vägg- och golvur. Kugghjulen till dessa tillverkade han
själv vid behov. Han avled 1980.
                               
                                       Ernst "Sammel" Samuelsson
 
                    Kemisten Alf Nordström
I ett rum beläget på nedre plan vid fönstret till höger på den
högra bilden flyttade han in i mitten på 1950-talet. Han kom
från Gullabo i Kalmar län med ett höganäskrus i ett snöre runt
halsen - nej, det blev fel - som utexaminerad ingenjör ska de´
va´, nyanställd på bruket. Det var den glade ynglingen med
bockskägg, som spelade både fiol och ståbas vänsterhänt, (inte
samtidigt) och älskade sin stora amerikanare, först en blå Plymouth
1947, sedan en De Soto 1949, beige/brun. Hans namn var Alf
 "kemisten" Nordström. Hos honom samlades vi och spelade både
musik och 25-öres poker. Verkm. Ernst Samuelsson med hustru
bodde på övre plan. En söndagsmiddag då vi satt där och pratade,
kom plötsligt fru Samuelsson ner, hon var mycket irriterad på Alf.
Hon bannade honom för att han hade lånat ut en bok till Ernst. Hon
sa ungefär så här: " Han går ju inte ur sängen, han bara läser och
läser, ligger där och skrockar, och vi som skulle gått i kyrkan
i dag. Nu blir det ju ingenting med det"! Nå vad var det då för bok
Alf hade lånat ut? Jo det var den så vågade och sexuellt frispråkiga
(med den tidens mått mätt) boken "Sången om den röda rubinen" av
Agnar Mykle. Undra på att Ernst njöt där i sängvärmen!
---------------------------------------------------------------------
         För att återgå till Pella Mocko så kan jag inte hitta något foto
på huset som brandstation, förutom bilden t.h. ovan. Men jag minns i
alla fall dörrarna in till brandsprutan, ungefär som på fotomontaget
här.

Det sägs att namnet Pella Mocko kommer från en plats i Brasilien. En
som tidigt bodde i huset, hade som sjöman förälskat sej i den platsen,
och döpt kåken efter det. Men googlar man på ordet hittar man ingenting,
kanske hade han ändrat lite och anpassat namnet till det svenska språket.

--------------------------------------------------------------------------
          Vill du veta mer om Bruzaholms Bruk och dess historia,
                    muséet, kungabesöket mm, besök
                           www.bruzabruk.se.